ledande mannen inom vårt samfund och Societeten känner sig djupt tacksam för allt hvad statsrådet Lindelöf under denna tid och för dess syften verkat. Societeten hoppas, att den ännu länge måtte för sekreteraregöromålen få njuta förmånen af statsrådet Lindelöfs bepröfvade skicklighet och varma intresse för Societeten."

Sekreteraren tackade Societeten och dess ordförande för det vänliga erkännande honom sålunda kommit till del för hans visserligen allvarliga om ock ofullkomliga bemödanden att fylla den vigtiga plats, hvarmed Societeten behedrat honom.

L. Lindelöf.

Vetenskapliga Meddelanden.

Om natronkalk som torkningsmaterial vid
Marsh'ska profvet.

Af

Gust. Komppa.

Af särskilda orsaker har jag upptagit frågan om natronkalkens användbarhet vid Marsh'ska profvet till närmare ompröfning. För ändamålet anställde jag följande försök:

Förprof: Till tvänne Marsh'ska apparater, den ena försedd, till torkning för de utvecklade gaserna, med ett 55 cm. långt och 2 cm. vidt klorkalciumrör och den andra med ett likadant innehållande natronkalk, infördes 40 gr. zink (arsenikfri från firman Kahlbaum i Berlin), 50 cc. utspädd svafvelsyra (1 vol. H2 SO, och 4 vol. H2 0) och 2 cc. mycket utspädd platinakloridlösning. Sedan luften blifvit utdrifven upphettades rörena till glödning på vanligt sätt. Efter en half timme tillsattes 25 cc. af samma svafvelsyra. Reaktionen fortgick ungefär en timme; derunder hade icke någon arsenikspegel bildats. Under försöket hade c:a 12 gr. zink löst sig i hvardera apparaten. Sedan jag på detta sätt hade öfvertygat mig om, att de reagensier, hvilka jag sedermera använde, voro arsenikfria, öfvergick jag till de egentliga försöken.

Försök 1. Utfördes såsom profförsöket med den skilnad att af en arseniklösning 1), som innehöll 0,000833 gr. arseniktrioxid (As2 03) pro cc. infördes sedan rören förut upphettats till glödning under 5 minuters tid. I apparaten med

1) Erhållen ur Fowlers lösning (inneh. 0,833 % As, 02) sålunda att 10 cc. utspäddes med vatten till 100 cc.

klorkalciumröret bildades inom 15 minuter en stark, ogenomskinlig spegel, som ej mera tilltog i styrka, ehuru upphettningen fortsattes ytterligare 45 minuter, medan apparaten med natronkalk såsom torkmaterial inom 15 min. endast gaf en svag och fullkomligt genomskinlig, som ej heller mer tilltog i styrka ehuru gasutvecklingen fortgick lika länge som i förstnämnda apparat.

Försök 2. Zink, svafvelsyra och platinakloridlösning som vid föregående prof. Reaktionen fick fortgå i 20 min. utan att någon spegel bildades. Derefter infördes i hvardera apparaten 25 cc. svafvelsyra (af samma koncentration som förut), hvilken innehöll 0,0001 gr. As, 0,1). Inom en kvart timme erhölls i det med klorkalciumrör förbundna kapillarröret en tydlig arsenikspegel, som under de följande tre kvart timmarna blef delvis ogenomskinlig. I röret med natronkalk erhölls deremot inom samma tid ingen spegel.

Försök 3. Utfördes som föregående. Reaktionen fick försiggå 10 min. innan arseniklösningen, som innehöll 0,000 2 gr. As2 03 blandad med 25 cc. svafvelsyra, inhälldes. Härvid erhölls inom en kvart timme i apparaten med klorkalcium en alldeles ogenomskinlig arsenikspegel, hvilken ytterligare tilltog under närmaste tid. Deremot gaf röret med natronkalk hvarken förr eller senare någon spegel. Profven fingo inalles gå 1 timme.

Försök 4. Liksom försök 3, endast att arsenikmängden utgjorde 0,0004 gr. (As2 03). Apparaten med klorkalciumröret gaf en mäktig och svart spegel, den med natronkalkröret ingen spegel.

Försök 5. Utfördes såsom föregående, endast att 0,0006 gr. As2 0, användes. Kalciumkloridröret gaf en stark arsenikspegel, hvaremot natronkalkröret ingen spegel.

Försök 6. Kvantiteterna liksom förut. Med sjelfva apparaten företogs den förändring, att klorkalcium- och natronkalkrörens längd endast utgjorde 30 cm., yttre diametern

1) 10 cc. af den förut nämda lösningen utspäddes med vatten till 83,3 cc.; så att hvarje cc. innehåller 0,0001 gr. As2 03.

liksom förut 2 cm. Den tillsatta arsenikmängden utgjorde 0,0001 gr. (As2 03) i hvardera apparaten. I det med klorkalciumrör förenade röret erhölls en tydlig, delvis ogenomskinlig spegel, hvaremot röret med natronkalk gaf ingen spegel. Försök 7. Utfördes såsom föregående, med den skilnad att arsenikmängden utgjorde 0,0002 gr. (As2 03). I klorkalciumröret bildades en svart, ogenomskinlig spegel, hvaremot natronkalkröret icke gaf någon spegel.

Försök 8. Som föregående, men arsenikmängden var 0,0005 gr. (As2 03). Klorkalciumröret gaf en lång, svart spegel; natronkalkröret ingen spegel.

Försök 9. Såsom föregående 1), endast att 0,0007 gr. As2 0, tillfördes i hvardera apparaten. Klorkalciumröret gaf en lång och svart spegel, medan natronkalkröret denna gång lämnade en svag och genomskinlig.

Försök 10. Liksom förut, med den skilnad att klorkalciumröret innehöll en mindre mängd kaliumhydrat närmast till utvecklingsflaskan; det andra torkröret var till hälften fyldt med natronkalk, till andra hälften med klorkalcium. Det först nämda röret gaf med 0,0004 gr. As, 0, en svart och ogenomskinlig spegel. Det andra röret åter lemnade med samma arsenikmängd ingen spegel.

3

Försök 11. Det dels med natronkalk dels med klorkalcium fyllda röret gaf med 0,0006 gr. As, 0, en ogenomskinlig spegel. Vid detta försök och vid följande anställdes ej vidare parallelförsök med torkrör innehållande endast klorkalcium.

Försök 12. Genom det med klorkalcium jemte natronkalk fyllda röret leddes en mycket stark vätgasström. För detta ändamål användes 4 cc. af platinakloridlösningen i stället för 2 cc. Med 0,0001 gr. As, 0, erhölls dervid ingen spegel.

Försök 13. Alldeles såsom föregående, men med 0,0004 gr. As2 03; härvid erhölls en svag, genomskinlig men lång spegel.

1) Vid detta och följande försök användes endast 30 gr. zink, hvilket likväl icke är af någon betydelse för utgången af försöken

För att utröna huruvida arseniken verkligen stannat i natronkalken anställdes följande försök:

5 gr. ren, icke ännu använd natronkalk pulveriserades fint och uppslammades i 25 cc. vatten samt försattes med 50 cc. svafvelsyra (af samma koncentration som förut) och kokades en längre tid. Lösningen affiltrerades, afdunstades på vattenbad till c:a 50 cc., filtrerades ånyo och infördes i en Marsh-apparat, hvars torkrör var fyldt med klorkalcium. Efter en timme hade icke ännu någon spegel bildat sig.

Då deremot natronkalken från det 30 cm. långa, flere gånger använda torkröret behandlades på samma sätt, erhöll man en tydlig arsenikspegel. Häraf framgår tydligt, att arseniken absorberats af natronkalken.

För att förvissa mig derom, att natronkalk öfverhufvud eger förmågan att absorbera arsenik, utförde jag ytterligare följande försök, men använde härtill en natronkalk af annan härstamning än den som vid ofvannämda försök blifvit använd.

Ett 30 cm. långt och 2 cm. vidt rör fylldes med densamma och användes såsom torkrör. Ur 0,0001 gr. As2 03 erhölls ingen spegel. 0,0006 gr. gaf en svag, genomskinlig och lång spegel (strömmen mera stark).

För att bevisa att kaliumhydroxiden, som ofta användes såsom ett svafvelsyra, svafvelväte och antimon borttagande ämne i ett torkrör, icke absorberar arsenik, använde jag ett endast med kaliumhydrat fyldt 30 cm. långt rör såsom torkrör. 0,0001 gr. As2 03 gaf dervid en lika stark spegel som klorkalciumröret under samma förhållanden.

Af ofvananförda försök framgår till full evidens, att natronkalk icke bör användas såsom torkmaterial vid Marsh' ska profvet, emedan den absorberar arsenik. På hvilket sätt arsenikvätet sönderdelas af natronkalk är tills vidare svårt att afgöra, men antagligen oxideras detsamma under frigörandet af väte till arseniksyrlighet eller arseniksyra, som sedan bindes af alkalit.

Genom den utredning, som ofvan vunnits, förklaras de många differenser i utlåtanden angående tygers och tapeters