Bariumsaltet Cg H10 O. Ba + H2 O erhålles likaledes genom syrans neutralisation med bariumkarbonat. Det utgöres af i vatten lättlösliga bladiga kristaller. 0,2528 g. gåfvo 0,1790 g. Ba SO 0,3442 g. gåfvo 0,2582 g. Ba SO Funnet: Ba 41,6 42,4 Beräknadt för Cg H10 O, Ba+H2 O 42,15 pct. Kopparsaltet C. H10 04 Cu utfaller som en grönblå flockig fällning, då natriumsaltet försättes med kopparsulfat. 0,2000 gåfvo 0,0688 g. Cu O Funnet: Cu O 34,4 Beräknadt för Cg H10 O, Cu 34,0 pct. Silfversaltet C. H10 04 Ag2 är pulverformigt, temligen svårlösligt och mörknar vid ljusets inverkan. Det utfaller vid tillsats af silfvernitrat till syrans neutrala saltlösningar. 0,2378 g. gåfvo 0,1331 g. Ag Funnet: Ag 56,0 Beräknadt för Cg H10 O, Ag2 Antisyran med smältpunkt 86-87°. Calciumsaltet Cg H10 O, Ca + H2 O erhålles genom att syran, löst i kallt vatten, neutraliseras med kalciumkarbonat hvarefter lösningen uppvärmes till kokning, då saltet afskiljer sig som ett pulver. 0,1038 g. förlorade i vigt vid 110° 0,008 g. och gaf Bariumsaltet C3 H10 04 Ba + 2 H2 O är mycket lättlösligt och erhållas på samma sätt som motsvarande salt af parasyran. 0,3572 g. gåfvo 0,2424 g. Ba SO Funnet: Beräknadt för Cg H10 O, Ba+2 H2 O Ba 39,9 39,7 10 40,0 pct. Kopparsaltet C, H10 04 Cu utgöres af ett ljusgrönt pulver, som erhålles genom fällning med kopparsulfat. 0,2402 g. gåfvo 0,0810 Cu O Funnet: Cu O 33,7 Beräknadt för Cз H10 04 Cu 34,0 pct. Silfversaltet Cs H10 O, Ag2 erhålles genom inverkan af silfvernitrat på neutrala saltlösningar som en hvitflockig svår Slutligen framställdes äfven de mot dessa syror svarande laktonsyror genom de resp. syrornas uppkokning med lika volymdelar koncentrerad svafvelsyra och vatten. Reaktionsmassan utskakades med eter, hvarvid paralaktonsyran omedelbart efter eterns afdunstning afskiljde sig och efter omkristallisation visade en smältpunkt om 127°. Antilaktonsyran utföll först efter en längre tid i form af nållika kristaller. Dess smältpunkt är 62°. En närmare undersökning af dessa syror blef af mig icke utförd. Vid utförandet af ofvanbeskrifna undersökning har Herr Professor Hjelt beredvilligt handledt mig med värdefulla upplysningar och råd, för hvilket jag vid detta tillfälle ber att få uttala min varmaste tacksägelse. Låt ovanstående figur föreställa en plan spegel. Från punkten S utgår strålen SA, som delvis återkastas från spegelns främre yta i riktning af AS', en annan del tränger in i glaset, träffar spegelns bakre yta i A', återkastas därifrån och tränger slutligen ut från glaset i riktning BS" || AS'. Att vid B en ny återkastning af en del af ljuset mot bakre väggen o. s. v. sker, behöfva vi väl ej framhålla. Vi skola uppställa ekvationen för strålen BS", betraktad såsom en obegränsad rät linje, hänförd till det rätvinkliga axelsystemet OX & OY. Nu är och således ekvationen för strålen BS" eller räta linjen s" T Flyttas origo stycket a på den positiva x-axeln eller utbytes koordinatsystemet mot det nya systemet O'X & OY', erhålles ekvationen Betecknas med u brytningsexponenten för ljuset från luft i glas, är Tänka vi nu att infallsvinkeln i varierar kontinuerligen från 0° till 90° och från 0° till -90°, få vi alla strålar BS", belägna i samma plan, hvilka uppkomma af alla från S utgående och i antydda plan belägna ljusstrålar. Strålarna BS" tangera eller enveloppera en kroklinje, jämväl belägen i förenämda plan. Samtliga strålar AS' synas utgå från den fasta punkten O'. Vi skola då söka enveloppen till den rörliga räta linjen |