Verkningar af magnesiumsulfat vid subkutan

användning.

Af

K. Hällstén.

Under vissa förhållanden framkallar magnesiumsulfat häftig reaktion i blodkärlen i tarmkanalens slemhinna, nemligen höggradig hyperæmi med kärlbristningar. Detta inträffar om magnesiumsaltet införes i en underbunden tarmslinga; ligaturerna hvarmed slingan underbindes, äro härvid att anläggas sålunda att blodcirkulationen i slingans mesenterialkärl icke hindras. Under dessa förhållanden fylles slingan innan kort med vätska, så att den blifver mer och mer spänd; den hastighet hvarmed vätskesamlingen i slingan sker, kan någorlunda bedömas förmedelst manometermätningar såsom Dr Clopatt i ett föregående meddelande närmare framhållit; härvid ses tillika att processen kan försiggå utan någon peristaltik. Efter någon tiden eller par timmar befinnes vidare, såsom antyddes, slemhinnans kärl vara starkt hyperæmiska med talrika bristningar samt fyllda med röda blodkroppar; vid mikroskopisk undersökning ses tillika epitelbeklädnaden särskildt å villi till större eller mindre del vara lossnad samt epitelcellerna vara skrumpnade. Det må tilläggas att vid försöken magnesiumsaltet användts i kall koncentrerad lösning, som vid 17°

1) A. Clopatt. Étude sur l'action des purgativs (Communication préliminaire) publicerad i: Commentationes variæ in memoriam actorum CCL annorum. Edidit universitas Helsingforsiæ. II. Afhandlingar utgifna af medicinska fakulteten. Helsingfors 1890.

. innehåller ungefär en half (och noggrannare bestämdt Ogam salt Mg SO4, 7 H2O i en kubik centimeter; den erbundna tarmslingan hade en längd af ungefär 20 cen

ter.

De nämnda förändringarna äro ej att härledas af ligarna och de framkallas ej af saltlösningar öfverhufvud; ro derföre att härledas af magnesiumsaltet. Huru detta framkallar vätskeutgjutning i tarmkalen har länge varit nål för diskussion; de fysikaliska och fysiologiska förngar som i detta hänseende uppkastats, stå utanför inllet i förevarande afhandling; här må blott påpekas att lesamman af en eller annan orsak befunnits vara oana. Under sådana förhållanden måste nya synpunkter kas för förklaring af fenomenen; i öfverensstämmelse den numera godkända uppfattningen om väfnadseleens betydelse för de processer som försiggå i organen det vara förtjent att taga i betraktande om de i fråga de fenomenen kunna härledas af en abnorm verksamde lefvande epitelcellerna under magnesiumsaltets inde. Det vore möjligt att vätskesamlingen i tarmen ikaså förändringarna i epitelet bero härpå; men om äfven kunde bevisas vara fallet, så återstår ännu fråhuru förändringarna i blodkärlen äro att uppfattas; fven de att härledas af epitelcellernas abnorma verket eller skulle möjligen äfven de bero på en direkt naf magnesiumsulfatet? Det var ursprungligen för att denna sistnämda möjlighet eller för att utesluta nma jag för par år sedan utförde försök med suba injektioner af magnesiumsulfat, i den tanke att om mnda förändringarna i kärlen bero på en direkt vermagnesiumsaltet, så borde dylika förändringar äfven allas deraf i subkutana injektionshärdar i olika väfnaDet visade sig innan kort att detta ej är fallet; hyiskt tillstånd framkallas icke af saltet i en injektionsmen härvid framträda andra fenomen som synts vara ta af närmare undersökning; det är härom förevarande afser att lemna några redogörelser.

Verkningarna af magnesiumsulfat vid subkutan användning, resp. vid direkt injektion i blodkälen hafva äfven tillförene varit föremål för undersökningar; men de vunna resultaten kunna icke sägas vara öfverensstämmande, såsom kanske bäst belyses af ett yttrande i Harnack's „Arzneimittellehre" 1). Här säges: . . . . ,,den Magnesiumsalzen kommen, wenn sie ins Blut injiciert werden, besondere Wirkungen zu, über deren Art jedoch verschiedene Angaben gemacht werden. Nach den Versuchen von Hay wirkt schon etwa 1 der abführenden Dosis direkt ins Blut gebracht tödlich; den Beobachtungen von Mickwitz zufolge scheinen die Magnesiumsalze besonders auf das Herz einzuwirken. Laffont und Laffarque geben an, dass sie vorzugsweise die Hemmungsnerven des Herzens erregen, während sie nach Laborde die glatten Muskeln erregen, nach Rabuteau die quergestreiften Muskeln und das Herz lähmen sollen. Hay beobachtete eine Änderung der sphygmographischen Kurve und eine Erhöhung des Blutdruckes wahrscheinlich durch Reizung der kleinen Arterien. Nach Recke soll das Bittersalz besonders durch Respirations-, weniger durch Herzlähmung giftig werden; kurz, die bisherigen Angaben in betreff dieser Frage sind ungemein verschieden". Tilläggas må att den föreliggande frågan, under senaste decennium veterligen icke varit föremål för undersökning; till några uppgifter i den sist utgifna afhandlingen, den af Recke af år 1881 2), återkommer jag på några ställen i det följande.

Det mest framstående förgiftningsfenomenet består deri att djuret somnar; under sömntillståndet äro musklerna på bålen och extremiteterna alldeles slappa så att djuret ligger stilla i hvarje läge såsom under kloroform- eller kloralnarkos. Följande par försök må närmare belysa detta förhållande.

1) E. Harnak. Lehrb. der Arzneimittellehre. Hamburg und Leipzig 1883, pag. 270

2) J. H. Recke. Experimentelle Beiträge zur Wirkung der Magnesia sulphurcia. Dissertation. Göttingen 1881.

1

Försök 1. I en liten kaninunge insprutades subkutant under rygghuden en Pravaz's spruta (en kubik centimeter) kall koncentrerad magnesiumsulfatlösning, kl. XII 25'. Härvid framträdde ej någon reaktion; 9 min. derefter kl. XII 34', då ännu ingen verkan af injektionen förmärktes, företogs en ny dylik; omedelbart derpå gjorde djuret några små rörelser med hufvudet, och lade sig någon minut efter injektionen på sida med hufvudet stödt mot underlaget; det låg stilla öfver en timme, endast respirationsrörelserna och hjertslagen gåfvo tillkänna att det lefde; extremiteterna voro slappa; bålen och extremiteterna förblefvo i hvila i hvarje läge på underlaget. Kl. I 30' skedde en blåsuttömning och kl. I 45' efter sömn under en timme och tio minuter begynte djuret åter röra på sig; en half timme senare, kl. II 25' satt det som vanligt. Någon verkan af förgiftningen på tarmkanalen förmärktes ej.

Färsök 2. En kaninunge något större än den i föregående försök använda injicerades kl. XI 10' f. m. subkutant under rygghuden med två Pravaz's sprutor af magnesiumlösningen; då ingen verkan häraf förspordes under tjugu minuter, injicerades kl. XI 30' en spruta till af lösningen; af samma orsak injicerades efter ytterligare tio minuter kl. XI 40′ ännu två sprutor. Under de närmast följande femtio minuterna framträdde ingen reaktion; ny injektion af två sprutor företogs derföre kl. XII 30'. Omedelbart derefter somnade djuret och vaknade först efter en och en qvart timme, kl. I 45'. Under sömntillståndet låg djuret stilla i hvarje läge; också i detta fall voro bålen och extremiteterna mjuka och slappa. I början af sömntillståndet inställde sig tårsekretion; pupillen reagerade för ljus, den utvidgades nemligen om ögonlocken. höllos slutna, och sammandrog sig åter då de öppnades; men ingen reaktion i kroppen observerades vid mekanisk retning af huden å bålen eller extremiteterna. En timme efter det sömntillståndet inträdt observerades små rörelser, liknande en svag nystagmus i venstra ögat; en qvart timme derpå kl. I 45' syntes djuret åter vakna, det rörde nemligen på sig då dess läge förändrades; kort derpå intog det bukläge, men stödde buken och hufvudet mot underlaget; en uttömning från blåsan hade försiggått. Kl. I 55', en timme och tjugufem minuter efter det sömntillståndet inträdt höll djuret åter bålen och extremiteterna i vanlig sittande ställning, men hufvudet höjde det endast då och då från underlaget; det reagerade vid beröring, och ryckte till i hela kroppen vid starkt ljud. Kl. II satt djuret åter utan stöd för hufvudet, och syntes förhålla

sig såsom vanligt. Under sömntillståndet och efteråt visade sig inga fenomen från tarmkalen.

Om större dos af saltlösningen injiceras, så dör djuret; det mest framstående fenomen under hvilket döden inträder, belyser följande försök.

Försök 3. En mindre kanin injicerades subkutant med en Pravaz's spruta kl. XII 43', likaså tolf minuter senare med två sprutor samt då tio minuter härefter ej ännu någon reaktion förmärktes kl. I 5' ytterligare med två sprutor. Några få minuter efter sista injektionen kl. I 8′ lade sig djuret på sida; sömntillstånd hade inträdt såsom i de förra försöken. Tio minuter derefter kl. I 18' utvidgades pupillerna plötsligt och respirationsrörelserna afstannade helt och hållet, men hjertverksamheten fortgick. ehuru försvagad; två minuter derpå hade pupillerna åter förminskats och hjertverksamheten upphört. Vid nekroskopin visade sig att injektionsvätskan å de först injicerade ställena resorberats helt och hållet; i de senare injektionshärdarna fanns rikligt oedem; men inga förändringar i kärlen eller i väfnaderna i injektionshärdarne förmärktes. ler i tarmkanalen kunde förändringar observeras.

Ej hel

I samband härmed må nämnas att Recke vid sektion observerat,,mer eller mindre talrika ecchymoser under lungpleura" 1); denna observation har visserligen under förloppet af denna undersökning konstaterats; men vi hafva tillika sett dylika fenomen hos kaniner som afdagatagits utan att någon förgiftning skett, och måste derföre lemna oafgjordt om ecchymoserna stå i samband med förgiftningen förmedelst magnesiumsulfat.

Vid subkutan injektion af magnesiumsulfat är sålunda dödsorsaken att sökas i upphäfd respiration, såsom äfven Recke i sin ofvan omnämda afhandling framhåller 2). Vidare verkar magnesiumsaltet vid subkutan användning alldeles icke på tarmkanalen såsom skilda auktorer äfven förut funnit.

Förgiftningsfenomenen synas antyda att det är vissa delar i centrala nervsystemet som företrädesvis angripas vid subkutan användning af magnesiumsulfat, och närmare be

1) 1. c. pag. 29.

2) 1. c. pag. 29.